Under karantänen blev jag inbjuden att skjuta TV-programmet Live Food. Det visade sig att karantän inte är ett hinder för TV-arbetare, och de stoppar inte produktionen av program. Jag vill berätta hur Live Food-programmet spelas in på NTV.
Om jag hade fått höra för några år sedan att jag skulle spela in för en TV-show skulle jag aldrig ha trott det. Men förra veckan kallades jag "på TV" för andra gången.
När jag berättade för mina föräldrar om skottet var de främst intresserade av frågan och hur de ringde mig dit. Det är enkelt, jag gjorde inget själv. Mer exakt, jag har lett och fortsätter att skriva den här bloggen. Med en lycklig chans fick han ögat hos producenten av detta program. Så hon ringde mig.
All kommunikation ägde rum i budbäraren, jag kommunicerade inte ens med någon med rösten. Här är det - teknikens tid i aktion. Under korrespondensen kom vi överens om vad jag skulle laga och godkände kostymen för filmning.
Filminspelningen ägde rum under karantänperioden, då ett pass behövdes för att flytta runt Moskva. Jag hade en sådan som entreprenör, jag gav den ut till mig själv i början av karantänen. Dag X gick jag till inspelningen och oroade mig inte ens för att jag skulle spela in på TV.
I studion möttes jag av korrespondenten Yana, som var ansvarig för den här historien. Jag gav genast ut handskar och sa att i studion är det nödvändigt att bära en mask och handskar. Men hon försäkrade mig om att när jag var i ramen kunde de tas bort.
Jag kom tidigt och hade tid att observera hur förberedelserna pågick. Operatörer satte upp kameror och lampor, någon förberedde rekvisita och ordnade mat för matlagning.
Alla deltagare i filmprocessen hade masker på scenen. Jag bytte till en tunika och väntade på starten. Vanligtvis före filmning sätts folk på smink, men den här gången, på grund av karantän, fanns det inga makeupartister. Jag sminkades av Yana, även om det knappast kan kallas smink - hon utjämnade bara hudfärgen lite med hjälp av pulver.
Sedan skedde en lång filmningsprocess, som varade 4 timmar istället för 3 timmar. Men den här gången flög snabbt. Som ett resultat blev efterrätten, även om jag skulle ha gjort det bättre hemma. Men operatören lyckades skjuta efterrätten så att den såg väldigt vacker ut i ramen.
Jag gillade skytte. Jag deltar gärna igen. Förresten släpps programmet med mitt deltagande i september.
Den här artikeln har redan visat sig vara lång, och jag har inte ens tid att berätta hur uppsättningen fungerar. Om du är intresserad, låt mig veta i kommentarerna.