Förresten, en fråga som vanligtvis inte är något som går förbi, men på något sätt... inte ställs, eller så. Om "överflöd" av bordet när det gäller antalet rätter är ett vanligt ämne för kontrovers, så kommer dessa rätter så att säga om "andelen" på något sätt inte ihåg.
I den meningen, till vilken kategori hör det till bordet, till lätta snacks eller rejäla, "oljiga" rätter, varefter - en allvarlig tyngd i kroppen känns?
Jag hävdar inte att vi har ett nyårsbord (och inte bara nyårs, utan vilket festligt som helst) bord som är mycket, mycket tillfredsställande. Detta är en tradition. Och hon gick, verkar det som, från de tider då huvudsaken var att äta rejält. Och på vanliga – inte helgdagar – var det sällan möjligt.
Jo, kyrkoposterna har spelat sin roll.
Men mycket tid har gått sedan dess, kulturella traditioner har också förändrats (utvecklats eller försämrats - var och en bestämmer själv), och kulinariska traditioner har också förändrats. Dessutom förändrades de ganska naturligt - för det första gjorde transportnätverket tillgängliga rätter från andra regioner, för det andra, kylning och annan utrustning utformad för att lagra mat praktiskt taget eliminerad säsongsvariationer.
Det vill säga, vi har ingen anledning att fasta en tid (såvida du inte är en troende som håller fastan), och sedan flitigt äta kött, som, om vi inte äter det, riskerar att förstöras.
Detta är, grovt sett, schematiskt.
Därför försvinner den praktiska innebörden av "det giriga bordet". Vi är redan välnärda.
Och låt oss vara ärliga – organismer protesterar mot överflöd av tunga festliga rätter. De lever inte i "förkylningshunger" resten av tiden, de är utslitna av civilisationens fördelar (sår, pankreatit, kolecystit - hos många).
så att förgrunden, som för mig, är samma lätta snacks som tillagas enligt principen "sprick inte av frosseri, utan ät, så att det är gott, mättande, men inte svårt."
Ja, inte ens snacks, men resten av rätterna, för mig, ju lättare desto bättre.
Vad tror du?